Jag heter Agnes, jag har ljusbrunt hår. Varje morgon flätar jag det i en hård och fast fläta. Mina ögon är blå och har väldigt långa fransar. Jag bor i ett litet torp med mina fem syskon, vi har också en mamma som heter Karin och min pappa som heter Carl. Jag har en storebror, en storasyster och tre småsyskon. Jag blev piga redan när jag var tretton år och det var nu tre år sen. Min lillebror Gustaf, har varit sjuk nu i ungefär en månad och han måste till en doktor som arbetar i staden. Men det är dyrt så min familj måste spara pengar. Just nu så har vi ungefär 731 riksdaler men vi måste ha mycket mer!
Vår lilla gård har ett stort rum med lergolv och mycket halm ovanpå. Runt väggarna har vi bänkar med fårfällar på och i mitten har vi en stor brinnande eld. Vi sover på golvet på sommaren och halmbäddar på vintern. Inne i torpet finns det 4 fönster med bruna gardiner. På sommaren bråkar vi om vem som ska få sova vid fönsterna medan på vintern bråkar vi om vem som ska få sova närmast elden. Utanför gården finns en liten bod, ett utedass och på gårdsplanen står en brunn. Runt i kring ligger två åkrar, hagar för djuren och en liten bäck. På vår gård har vi hästar, grisar, får, höns, en tupp och en oxe. Det är väldigt bra att vi har en stor och stark oxe som hjälper min pappa och min storebror Markus med skörden.
Mitt jobb är att sköta mina syskon och att ta hand om djuren. Min storasyster arbetar i trädgården och när jag behöver hjälp med djuren så kan hon oftast hjälpa till. Jag tycker att det är kul att arbeta med mina småsyskon och med våra djur på gården. Husbonden är min pappa och han är snäll mot mig. Men om jag inte sköter mitt jobb får jag en utskällning och en smäll på kinden! Ibland känns det inte som min familj, ibland är dem lite för hårda mot mig för att jag måste spara pengar till min bror Gustaf hela tiden. På vårt torp har vi hästar, grisar, får, höns, en tupp och en oxe. Det är väldigt bra att vi har en stor och stark oxe som hjälper min pappa och min storebror Markus med skörden.
Varje lördag går jag till det största godset i hela socknen för att tjäna pengar. Det är långt att gå så jag måste gå upp tidigt och gå redan i gryningen. Där brukar jag först städa hela dagen och när kvällen kommer serverar jag mat till dem under deras fina helgmåltid. När jag serverar maten till dem som bor i huset så luktar maten jättegott! Det river i min mage av hunger men jag visar inget för herrskapet. De som bor i herrgården har jättefina sidenklänningar och sitt hår utsläppt och välborstat.
Det är ganska många som arbetar på godset. Vi är ungefär 25 stycken som har olika arbetsuppgifter där. När jag var ny på att arbeta på godset så berättade dem andra pigorna och drängarna om vilka som är snälla och dem som man ska akta sig för. Dem som är högst i ordningen har en liten stuga en bit ifrån godset, men det är för att dem arbetar där varje dag. Om jag har tur så kan jag tjäna 1 riksdal i veckan, det tycker jag är ganska bra betalt.
Min dröm är att jag ska gifta mig med en rik karl och flytta till ett annat land. Men just nu så vill jag bara att Gustaf ska bli frisk. Fast då måste far bekosta giftemålet och det kan bli svårt, Gustav är så sjuk. Men ingen har friat till mig än så länge så jag får se om någon snäll man vill ha mig till fru.
Varje morgon vaknar jag av att min lillebror Gustaf skriker högt och vill ha mat. Klockan är halv sju och jag har precis kokat kornvälling till alla mina syskon. Nu sitter dem på en bänk med varsin fårfäll över sina tunna ben. Jag går till min halmplats, flätar håret i min fläta och drar på mig min gråa klänning, knyter mitt bruna förkläde och sätter på mig mina bruna träskor. Jag tar med mig en trähink och går in i vår lilla bod där jag fyller på hönsmat. Jag går till hönsgården för att ge hönsen mat, jag häller ut fröna och fyller på deras vatten. Efter jag matat hönsen så går jag in i stallet och ger våra hästar deras morgonhö. Jag matar alltid alla djuren på gården, sen går jag in i stugan och hjälper mina syskon med deras kläder. Jag brukar sen ta ut djuren i deras hagar och mocka deras bokar i stallet. Sen sopar jag stallet och fyller på vatten i stallet och i hagarna. När jag har fyllt på vatten är jag trött och har ont i armarna och ryggen. Vid den tiden brukar det bli mörkt och då kommer alla in och vill ha mat. Efter maten så är alla trötta och då kokar jag välling på spisen och ger mina trötta syskon en kopp med varm och mjuk välling. På söndagar går hela familjen till kyrkan och ber för de döda och för att skörden ska bli bra. Vi ber också till Gud om att ingen ska bli sjuk eller drabbas olycka.
Det är nu lördag och jag ska till det stora godset och jobba. Dagen börjar som vanligt med att jag städar. Men denna dagen känns tung på något sätt tycker jag. Men jag måste arbeta annars blir jag nog slagen eller så får jag mycket skäll. Jag går till köket och hämtar ett fat med mat som luktar gott, jag öppnar salongen och går in med tallriken alla skriker och beter sig illa. Jag vet inte vad jag ska göra av tallriken, så jag går ut igen genom salen och då kommer jag på: Om ingen i salen verkade vilja ha metan så kan ju jag äta upp den. Jag går ut genom dörren och sätter mig bakom hus knuten, gräset är lite blött men maten luktar så gått så det gör inget om min klänning blir lite blöt. Maten smakar ljuvligt! Jag vill bara äta upp allting i ett svep men det kan ju komma någon... Plötsligt..! Så hör jag någon som smäller upp dörren, det är husbonden han skriker
-Agneeeees! Nu är jag livrädd, jag undrar om han kommer att slå mig...
Han kommer bort till mig när han ser mig. Han skäller ut mig jätte länge om att inte någon av hans gäster fick sin mat. Det ända jag hinner säga innan han säger att jag ska sticka här ifrån är.
-Me... men jag var så hungrig och när jag gick in i salongen så bara skrek ni och det verkade inte som att någon ville ha maten. stammade jag fram.
-Agneeeees! Nu är jag livrädd, jag undrar om han kommer att slå mig...
Han kommer bort till mig när han ser mig. Han skäller ut mig jätte länge om att inte någon av hans gäster fick sin mat. Det ända jag hinner säga innan han säger att jag ska sticka här ifrån är.
-Me... men jag var så hungrig och när jag gick in i salongen så bara skrek ni och det verkade inte som att någon ville ha maten. stammade jag fram.
Jag går ensam och kall hem från granngården. Jag känner tårarna rinna ner för min kind och jag är lite rädd för att gå till baka, men han kommer nog glömma det tänker jag. När jag kommer hem är allting som vanligt och jag vill inte berätta om vad som hade hänt på granngården.
Dagarna fortsätter och vipps så är det torsdag igen. Jag hade nästan glömt bort det men nu ska jag dit och då började jag tänka på det. Men det kommer säkert att gå bra. När jag kommer till gården så är allt som vanligt men efter halva dagen börjar folk vara taskiga mot mig.
Denna dagen var inte jättebra för jag blev slagen av husbonden och jag ville inte jobba kvar på hans gård mera!
Nu har jag bestämt mig, jag ska flytta till staden och få ett bra jobb och för att slippa bonden på godset. Om jag får ett bättre jobb än vad jag har nu så får jag också mer betalt, när jag sen har mycket pengar kan jag resa hem igen och ha mycket pengar till min lillebrors sjukvård.
Nästa dag: Jag gör mina vanliga uppgifter och sen går jag in i vårt lilla hus. Jag smyger in i huset och börjar räkna mina pengar. Jag behöver fortfarande mycket pengar men jag tror att det blir bättre om jag flyttar till staden för att tjäna pengar. Om jag har mycket pengar om ett år eller två så kan jag flytta hem igen. Mitt problem är bara hur ska jag komma hela vägen till staden Stockholm?! Jag ska kanske rida på Pluto, men han kanske inte orkar det... Jag ska flytta på måndag och det är nu om sex dagar. Jag ska inte berätta för någon om att jag ska flytta till Stockholm. Jag ska börja packa om tre dagar så att jag inte glömmer något. Nu är det är det enda som återstår att vänta ut de sista tre dagarna.
Jag ska gå och laga mat till alla nu och sen ska jag sova för det har varit en jobbig dag att planera allt. Dem andra i familjen undrar vad jag håller på med under dagarna men jag säger bara att jag har feber.
Dagarna går och helt plötsligt är det söndag. Nu är jag ledsen för att jag ska lämna min familj, men jag vill komma tillbaka och ha mycket pengar. Jag har packat mina kläder och lite matsäck i en filt och sen knytet det runt en pinne.
Nu är det måndag morgon. Klockan är bara tjugo i tre på natten och jag vill bara sluta ögonen igen och somna om men jag måste iväg! Jag måste också ge mig iväg innan någon i min familj vaknar. Jag ’‘kastar’’ på mig min bruna klänning, knyter det gråa förklädet och sätter på mig mina träskor. Jag går ut i stallet och packar hö för min häst Pluto ska få följa med. När jag går in i Plutos box så är han ren och det är bra för jag har inte tid att rykta. Jag går in i foderkammaren och lägger ner hovkrats, en klocka, rotviska och tre filtar i mitt knyte. Jag går och sadlar och tränsar Pluto sen rider vi iväg. Jag ska rida ungefär sju mil så jag behöver stanna och vila efter tre mil. Jag och Pluto nästan bara på den långa landsvägen.
Långt där borta ser jag en människa som också bär på ett knyte. Jag tänker: Undrar om det är en till som ska till staden?! I så fall så hade vi kunnat ha och bo tillsammans. Jag rider snabbare på Pluto så att jag kommer ifatt den människan där borta.
Nu är jag nästan bredvid och jag ser att det är en flicka som ser ut att vara i min ålder. Vi säger hej till varandra och börjar prata om vårt liv. Jag får reda på att flickan heter Alice och ska nu flytta till staden för att den på hennes gård slog henne.
- Jag ska tjäna pengar till ett dyrt läkarbesök åt min sjuka lillebror, varför ska du till staden? säger jag.
-Jag ska dit för alla hemma på mitt torp slår mig och jag har äntligen lyckas rymma. säger Alice tyst.
-Jag förstår dig jag hade också gjort så, men du och jag kan ju rida tillsammans till staden och sen försöka hitta ett hem tillsammans?! säger jag.
Det blev så att jag och Alice som flickan heter rider tillsammans på Pluto.
Vi rider i väg och efter några timmar börjar det bli mörkt. Vi bestämmer oss för att lägga oss under ett träd och Pluto får beta under natten. Det är kallt och ruggigt men vi drar på oss varsin filt. Jag tar av Pluto hans utrustning och lägger på honom hans bruna tjocka filt. Innan jag och Alice somnar tar vi varsin macka. Det var bra att Alice också hade matsäck med sig för annars hade vi inte klarat oss länge.
Jag vaknar av att Pluto frustar rakt i mitt ansikte. Jag börjar fixa Pluto lite, sen känner jag på mitt hår det är fett och smutsigt. därefter väcker jag Alice och frågar om vi skulle försöka hitta vatten och tvätta av oss. Hon tycker att det låter som en bra idé, vi tar också med oss Pluto för han måste få i sig drickvatten. Vi går och går men sen skymtar vi en liten sjö. Det tar ett bra tag att gå ända fram till vattnet för det finns massor med buskar och träd. När vi är framme så släpper jag Pluto så han får dricka och jag tar av mig mina kläder för att bada en liten stund. Alice är lite blyg för att ta av sig sina kläder men när hon ser att jag hade tagit av mig så gjorde hon också det. Vattnet var ganska kallt men jag behövde göra mig ren så jag brydde mig inte så mycket om temperaturen. När vi är färdiga med badandet så lägger vi oss på en jättestor och varm sten. Det var solen som gör att vi blev torra. Pluto hade rullat sig i vattnet så han fick stå i det varma solskenet ett tag innan vi gick tillbaka för att packa och sen rida till staden. Det tar lika lång tid att gå från sjön och tillbaka som det gjorde dit. Vi packade våra saker snabbt och sen äter vi varsin macka och gav Pluto hö.
Sedan bar det av mot staden och det tog ett tag men när vi var framme var klockan bara fyra. Jag trodde att klockan skulle vara mer när vi var framme i staden men det gick ganska snabbt. När vi kom fram till staden så trodde jag att jag skulle tappa hakan för det jättemycket folk överallt och det var många människor med häst och vagn och några med småbarn och liknande. Det var jättemånga som skrek så jag fick till slut ont i öronen. Men det kunde bli mörkt när som helst nu så jag och Alice måste vara snabba på att hitta ett litet stall eller liknande. Vi gick runt i staden ett tag men sen skymtade vi en ruggig ladugård på ett fält. Vi bestämmer oss för att gå dit och fråga om vi kan få sova där en natt eller två. Vi frågar också om Pluto kan få en box att stå i. Vi började gå på det stubbiga fältet, med havrestrån på. När vi närmar oss gården och den ruggiga ladugården ångrar vi oss lite, för gräsmattorna är prydligt klippta och huset har en fin röd färg. Hela gården utom ladugården är i superfint skick. När vi kommer fram till dörren så lämnar vi Pluto utanför och jag och Alice går och knackar på. Vi får knacka några gånger men tillslut så öppnar en kvinna.
-Hej!? Säger den stiliga kvinnan undrande.
-Hej, vi heter Agnes och Alice, vi undrar om vi får övernatta inne i ladugården i ett par dagar?!
-Ja, visst får ni det men var kommer ni ifrån?
Jag börjar prata om min lillebror och om att jag ville åka in till staden för att tjäna pengar och hjälpa min familj. Sen berättar Alice om varför hon har flyttat, hon berättar också lite om sin familj.
Okej, i så fall förstår jag att ni rymde och är på väg till ett nytt liv. Jag kan erbjuda er en box åt din häst Pluto sa hon och kollade på mig. Jag kan också erbjuda lite hö till Pluto och ett sovloft till er. Men mat får ni fixa själva för ni ska väl skaffa ett jobb? Jag heter föresten Karin och bor här på gården med min man Erik och vi har också lite djur och annat smått och gott.! Ni kan faktiskt få lite mat i kväll för ni har ju inte jobb än.
-Ja vi ska skaffa ett jobb, men tackar så mycket för att vi får så mycket av er. Men när ska vi äta mat?,
-Jag och min man kommer äta om en liten stund. Men jag kan komma in till er i ladugården om en stund med lite mat.
-Karin? Hade vi kunnat arbeta på gården tills vi hittar ett annat jobb?
-Ja, visst får ni det. Ni kan få fem riksdaler av oss.
På kvällen när vi har ätit deras ljuvliga mat så somnar vi nästan direkt. Pluto har fått en box att stå i och han fick också lite hö.
På morgonen vaknar jag av att solen skiner i mitt ansikte. Alice vaknar också av solen samtidigt som mig. Vi äter en snabb frukost och sen går vi till staden för att söka ett jobb. Vi tar inte med oss Pluto eftersom han kan inte vara med när vi söker jobb. Till sist så ser vi en liten grönsaksbutik som ser gammal och tråkig ut. Vi går in i den och frågar en ung man om vi kan bli affärsbiträden. Han blir jätteglad att någon vi arbeta i butiken, så han tackar oss jättemånga gånger. Det blir så att jag och Alice får jobb som affärsbiträden och efter en veckas jobb ser affären nästan ny ut. Det är för att jag och Alice är så glada att vi har ett jobb, så vi gör allt för att behålla tjänsten. Vårt liv blir helt annorlunda efter att vi fått ett jobb. Vi är så glada när vi går upp ur sängen.
En dag för mig ser ut såhär: Jag går upp på morgonen och äter frukost sen går jag till jobbet. När det börjar bli mörkt så går jag hem för att äta och ta hand om Pluto, sen är min dag slut.
Dagarna går men när det är söndag igen så bestämmer jag och Alice oss för att gå till torget och se hur det går till där. Vi äter frukost och tar hand om Pluto men sen så går vi till torget. När vi går ut på den asfalterade vägen så hör vi människor som skriker och verkar diskutera viktiga saker. Jag frågar Alice om vi verkligen ska gå dit men då säger hon bara:
-Det går nog bra, annars går vi bara hem igen. säger Alice.
-Men ska vi lyssna på vad de diskuterar? frågar jag.
-Ja vi kanske kan lära oss någonting om politik, svarar Alice.
När vi är framme på torget så hör vi att en präst talar högt och tydligt om att man ska börja gå i kyrkan, han sa också att om man går i kyrkan så blir man ”förlåten från alla sina skulder”
Förut när jag bodde på landet så brukade jag åka till kyrkan på söndagar, så jag har förlåtit min skulder många gånger. Efter det att prästen har pratat så pratar en man. Mannen säger att han tycker att man ska sluta gå i kyrkan och börja med prata politik. Samtidigt som mannen pratar om politik så kommer det tre flickor som sjunger om sitt eländiga liv, en av flickorna bär på en korg med apelsiner.
Alice drar lite i mig och berättar att om man bär på apelsiner så betyder det att man är en prostituerad. Jag kollar på flickan med apelsiner, man ser att hon inte mår så bra. Hon har trassligt hår, smutsiga kläder och hon har bara en sko på sig. Jag hade aldrig velat vara prostituerad för det verkar inte vara kul och det är ett dåligt sätt att tjäna pengar på.
Nu känner vi oss nöjda med vårt torgbesök så vi går tillbaka till ladugården och hämtar Pluto. Vi tar Pluto med oss till vår grönsaksbutik. Som vanligt ställer vi Pluto utanför butiken för att beta gräs medan vi tjänar pengar.
Jag får i uppdrag att lägga ut grönsaker i korgar, korgarna ska stå utanför butiken för att bli sålda. Alice skrubbar butikens golv.
När vi nästan är färdiga med arbetsdagen så kommer det fram en ung och stilig karl till mig. Han har mörkbrunt kort hår och en mörkgrå kostym. Vi börjar prata om allt möjligt. Han säger att han heter Erik och bor i Frankrike, han säger också att han bara är på semester för att söka en blivande fru. Efter en timmes pratande så frågar han mig om jag ville följa med till Frankrike.
Jag vet inte vad jag ska svara för jag är så förvånad att någon vill ta med mig till Frankrike. Sen börjar jag tänka på min stackars lillebror som är sjuk. Jag vet inte heller hur jag ska förklara för mina föräldrar och framför allt för Alice.
Jag ser på Erik och han ser förväntansfull ut! Hans ögon är klara och han kliar sig försiktigt i skäggstubben.
-Jag vill gärna följa med dig till Frankrike, men jag har både en häst och en vän som jag inte vill lämna, säger jag lite försiktigt.
-Jag förstår att det känns jobbigt att lämna dem närmsta. Men blir det bra om hästen följer med och om din vän kan jobba på min familjs gård i Frankrike? säger Erik självsäkert.
-Jag kan gå in och fråga min vän Alice!
-Gör du det min sköna, så kan jag kolla på gurka så länge, säger Erik.
Jag går och frågar Alice om hon vill följa med mig till Frankrike. Hon ser på mig väldigt konstigt men sen så säger hon att det går bra om vi kommer få ett bra liv, ett bra liv i Frankrike tror jag att jag kommer få.
Alice förstår att hon ska börja packa ihop sina saker. Hon går in i ett förråd i vår butik och packar i lite kläder i en brun läderväska. Jag frågar om hon packar ner mina få klädesplagg också. Det gör hon. Alice verkar lite sur men jag förstår att det blir mycket för henne.
Det tar ett tag innan vi lämnar butiken för sista gången men till slut så står vi utanför grönsaksbutiken, vi ser undrande på Erik. Till slut så börjar vi gå mot den stora hamnen med båtar.
-Ska vi åka båt till Frankrike? säger jag och Alice på samma gång.
-Ja det ska vi. Ni kommer att få en ”kupé” att vara i medan den kör.
Till slut så står vi vid hamnen med Pluto i ett rep och en väska på ryggen. Erik tittar på sin fickur för att se när båten kommer in. Hans klocka ser väldigt dyr ut, jag och Alice ser på varandra och verkar vara överens om att detta kommer bli bra.
NUU!! Hör vi ett stort och högljutt tuuut, vi märker att båten är framme. Erik tar vår väska och säger:
-Stig på mina damer.
På båten så är det trångt och det luktar väldigt äckligt. Vi bestämmer oss för att gå ner i kupén för att sova. Det sista jag hör innan jag vaknar i Frankrike är:
-Godnatt Agnes, hoppas att du inte har ställt till det för mycket för oss nu.
-Godnatt Agnes, hoppas att du inte har ställt till det för mycket för oss nu.
