Sandra Strömbacka
Prolog
Prolog
Jag Elsa Lovisa Lindgen har precis gått ut första ringen på gymnasiet. Under de tidigare somrarna har jag nästan alltid varit i vårt sommar hus i Verum. För många många år sedan så träffade jag en kille som hette Joel, och vi blev mycket bra vänner. Ja, även fast vi började bli tonåringar så tyckte vi att det var jättekul att vara med varandra och göra olika sorters bus hela tiden. Vi gjorde allt tillsammans. Cyklade runt i byn, badade i bäckar, arbetade i trädgården. Ja som du förstår var vi mycket goda vänner till slut. Men jag blev aldrig kär i honom. Vad jag förstod så var Joel Emil Nirvard intresserad av mig. Jag visste inte vad jag skulle göra för man brukar ju inte bli tillsammans med någon som man inte är intresserad av. Eller? Men tillslut kom frågan från honom och jag ville inte tappa kontakten med honom så jag svarade ja...
Jaha vad ska man göra? Här sitter man vid köksbordet och somnar snart. Det blev en sen kväll igår. Jag och Joel var ute och dansade ute på krogen och nu sitter man här själv. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Joel är på jobbet och jag ska ta hand om lägenheten som ser ut som ett helvete. Vi stack ju hem hit när vi kände oss färdiga på stan. Det ligger spritflaskor över allt och toalettdörren ligger på golvet. Vår kompis Håkan var lite för full igår så vipps så var toadörren nere från sina fästen och det enda som hördes var typ bom bang.
Telefonen ringer och det är Joel, han säger att han har äntligen bokat flygbiljetter till Mexiko. Jag blir så klart jätteglad för vi har pratat om att åka till Mexiko i flera år nu. Mina kompisar bor där för de pluggar. Sen bor Joels bror också där. Så både jag och Joel vill till Mexiko av olika anledningar.
Flyget går tio över fyra i morgon. Nu står våra väskor packade i hallen. Klockan är halv sju och vi ska snart gå och lägga oss om vi ska orka gå upp igen vid halv två.
” Jaha Elsa ska vi gå och lägga oss eller?”
” Vi gör så!”
Nu sitter det två jättetrötta 21-åringar på flyget mot Mexiko. Flygresan ska ta tolv timmar men efter ungefär halva resan hör man piloten säga i högtalarna att det kommer ta 13,5 timmar för det är så mycket motvind.
Planet är tillslut framme och vi åker med en flygbuss till hotellet. På kvällen vill jag och Joel gå ut till en restaurang och ha en festmåltid. Och sen kanske vi går på stan.
När vi kommer till restaurangen så är nästan alla bord upptagna utom två stycken nere i ena hörnan. Jag och Joel sätter oss där och har väldigt trevligt. Under kvällens gång så kommer det in nya par vid två mannaborden bredvid oss. Men dem som stannar längst är ett speciellt par. Med en väldigt vacker man och kvinna men dem verkar inte gilla varandra så bra.
När jag tänker efter så gillar jag ju inte Joel så mycket heller. Undra om han fortfarande gillar mig lika mycket som förr?
” Ska vi går ut? Kanske ner på stan och kolla läget” frågar Joel, precis i mina kärlekstankar.
” Nej jag stannar här. Jag kommer till hotellet om en stund men jag vill inte gå ut idag igen.”
Joel förstår mig och det är jag glad över. När han har gått och stängt restaurangdörren med en smäll så börjar jag komma in i mina tankar igen.
Plötsligt så går den vackra tjejen ut ur restaurangen, hon håller gör munnen och jag tror att det är för att hon mådde illa. Jag vänder mig om och börjar prata med den stiliga mannen lite försiktigt. Vi har väldigt trevligt och vi verkar på nått sätt lika..
Teo Axel Johansson har en flickvän som han inte är kär i och jag har en pojkvän som jag inte heller är kär i. Tillslut när vi har pratat i flera timmar så byter vi mobilnummer och sen går vi åt var sitt håll. Både jag och Teo går till våra hotell. Det sista vi säger till varandra är ” vi ses älskling!”
Fortsättning följer!
