Deckare

Prolog

Flickan ser ut att vara i 15-årsåldern. Hon drar sina långa smala fingrar igenom sitt silkeslena, ljusbruna hår. Det händer mycket i hennes liv just nu.

Utredningarna är i gång, men det tar tid för poliserna...

De har inte alls mycket ledtrådar.

Jag vrider om nyckel i det gnissliga cykellåset, sätter mig på sadeln och börjar sakta att trampa. Efter ungefär 15 minuter är jag framme på stallplanen. Det är en skön höstdag, blå himmel och solen skiner lite lätt på himlen. Jag trodde att det skulle vara blåsigt och lite kyligt så jag valde vinterjackan. Nu känner jag att jag är lite svettig.

Jag går mot stallet för att göra i ordning min häst Frodo till mitt träningspass. Det är Hanna som jag ska träna för idag och som är min favorit av mina olika ridinstruktörer vilket gör att jag ser fram emot min lektion. Frodo har rullat sig i sin hage, jag ser det tydligt för han har blöt päls, full av sand och smuts. Jag ställer upp honom i stallgången för att rykta. Uppställd i gången och ryktsakerna var framplockade så börjar jag rykta. Efter att ha ryktat en lång stund börjar jag bli trött i armarna.

En timme senare sitter jag på hästryggen. Lektionen har börjat bra, Hanna tycker att Frodo ser fin ut i steget. Hon har rätt, han är fin idag, det känner jag. Vi övar på att rida på böjt spår i båda varven, jag tycker det är en tråkig övning för jag har redan den kunskapen i ryggraden. Hanna är snäll samtidigt som hon är väldigt sträng. Om man inte gör helt korrekt så säger hon till att hon inte är nöjd.

”NER med hälen Elsa, du slarvar alldeles för mycket idag”!

Idag har jag väldigt svårt att koncentrera mig på lektionen, eftersom jag är orolig för att inte klara matteprovet som jag ska ha i morgon. Men innan jag cyklade till stallet övade jag lite grann, jag kanske inte är helt körd?

När jag har tränat färdigt för Hanna så sitter jag av Frodo och går en liten runda med honom ute. Idag hoppas jag att han känner sig duktig då han gjorde sitt bästa.
Jag sätter in honom i boxen. När jag drar med borsten över hans spetsiga rygg så rinner svetten ner i sågspånet. Jag pussar honom på mulen, så glad jag är att han finns!  När jag stänger den tunga boxdörren ser han besviken ut, som att han vill att jag ska vara med honom hela natten.

Jag går sakta ut för att ringa till mamma, och hon ska hämta mig har vi bestämt. Jag pratar med mamma en stund, hon har precis handlat och står och packar ner varorna i affären, så hon kommer så fort hon kan säger hon. Sätter mig i vårt lilla klubbrum. Här inne är det varmt och skönt, stallets enda uppvärmda rum. Jag tvättar av mina leriga händer, tvålskummet blir svart av all stallort.

Det ringer i mobilen, det är mamma som hälsar att hon är här och på väg in i stallet. Jag går ut och möter henne. Vi ska bara hälsa lite på Frodo i stallet. Mamma är inte här så ofta så hon vill hälsa på honom nu i kväll. Efter det går vi mot bilen. När vi kommer till parkeringen så uppstår förvirring. Bilen är inte där?
“Jag kanske ställde den på andra sidan av ridhuset säger mamma väldigt tveksamt”.
“ Det hoppas jag verkligen mamma, svarar jag och känner oroskänslor i magen”.

När vi sakta går till andra sidan av ridhuset ser vi när vi rundar hörnet att bilen inte är där! Den första tanken som kom i mitt huvud är att någon måste skämta med oss! Ingen tar väl en bil på riktigt. Eller?

Efter en stund börjar jag förstå att bilen verkligen har blivit stulen. Mamma lämnar alltid bilnycklarna i när vi ska skynda oss men det är ju för att vi är en bra bit ut på landet. Jag försöker komma ihåg vem det var som lämnade stallet sist. Det var Emma med hennes mamma, undra om de har sett något. Det hela börjar kännas väldig obehagligt nu, tänk om någon verkligen åker runt i vår bil?! Mamma biter sig i läppen och ser frågande på mig. Vi bestämmer oss för att ringa polisen men mammas mobil och plånbok är kvar inne i bilen. Snabbt rafsar jag fram min mobil ur fickan. Mamma slår in 112, jag ser att hon darrar på handen. Hon pratar länge med poliserna men hon är så upprörd att hon knappt kommer ihåg registeringsnumret på bilen. Jag sätter mig på en bänk. Vilken röra tänker jag.

En kvart senare är poliserna på plats, en man och en kvinna, ganska lång tid efter det att vi hade ringt men Torns RF ligger ju ganska långt ute på landet. De som tog bilen kan vara på väg till färgan nu. De ska säkert försöka sälja bilen i Tyskland, eller ännu mer troligt, i Polen... Jag får gå på förhör tillsammans med poliserna och de ville veta exakt allt som hade hänt i stallet under dagen och vilka som hade varit där. Jag börjar rabbla upp alla föräldrar som hade ridit. När jag är klar berättade jag att det säkert var fler men att jag inte kom ihåg alla. Poliserna tackade men var ganska svala, som att de inte ville att det skulle synas på dem vad de tänkte. De gick fram till grusplanen där vi hade parkerat bilen. Kvinnan, lyste med en ficklampa ner i marken och gick runt lite för att titta på de olika hjulspåren. Skymningen och duggregnet gjorde att alla spår var svåra att se.

Typiskt, jag som hade sett fram emot pappas goda spagetti och köttfärssås idag. Men det kan jag nog få vänta på. Vi kan inte komma hem. Bilen är borta. Så vi får väl se när vi får middag idag och matteprovet går det nog också åt pipsvängen med.

När poliserna åkt sätter sig mamma på bänken. Hon är ledsen men säger att allt kommer säkert ordna sig, den är ju försäkrad. Men det känns som att hon säger det mer för att övertyga sig själv mer än mig.
Vi får ringa till morfar. Han får skjutsa oss hem.

Jag tycker alltid det luktar så äckligt i hans rökiga bil. Han hälsar glatt på mig och rufsar mig i håret.
“ Ojoj men lilla gumman då, vilken röra det kan bli”.
“ Mmm “ svarar jag med en ganska sur röst. Det märks att han inte är typen som grubblar ner sig för saker i onödan.

När vi kommer hem vill pappa veta exakt vad som har hänt. Han följer efter mig som en svans överallt. Mamma vågar han väl inte störa förstås eftersom hon håller på att ringa vårt försäkringsbolag. Min lillebror sitter i en hög barnstol vid matbordet. Han verkar inte nöjd, gnäller och vill upp. Men pappa bara struntar i honom just nu, han är bara intresserad av vad som hade hänt med bilen.
“ Men vad hände sen då”? Jag svarar inte.
“Vad gjorde ni då”?
Jag försöker svara på hans frågor men känner att jag börjar bli trött.
“Hur kände mamma sig? Var mamma ledsen? Vad sa du om det? “
“Pappa jag är inte på humör för att prata med dig nu, okej? Kan vi ta det i morgon eller nått?

Pappa suckar och mumlar bara för sig själv att det “kommer bli dyrt det här.”


Jag kliver in i mitt rum och ser att det är väldigt rörigt med kläder, papper, smink och disk i en enda röra. Jag bestämmer mig för att röja undan lite innan jag ska sova. Disken tar jag undan och viker in kläder i gaderoben. Klockan börjar nu bli mycket och  jag är trött så jag bestämmer mig för att sova.

När jag vaknar på morgonen ser jag att klockan är 7.13, och nu har jag en timme på mig innan vi börjar. Kommer direkt och tänka på bilen, jag undrar vem som har den nu. Tänk om den är helt förstörd, kanske har någon tänt eld på den så där som man gör i filmer när man vill förstöra alla bevis?

Jag tänder lampan och får syn på en smörgås som ligger på en liten bricka på skrivbordet. Det måste måste vara pappa som gjort frukost åt mig. Jag sätter på mig mina nya jeans, ett par Tiger of Sweden. Jag är väldigt nöjd med dem. Drar på mig mammas stickade tröja, den är bara för härlig speciellt tyget men jag tycker även om färgen, marinblå. Jag ställer mig vid spegeln och gör snabbt min vanliga, väldigt nätta sminkning. Håret får vara tovigt för jag hinner verkligen inte sätta upp det nu. Jag dunstar sedan ner i trappan med all kraft för att mamma också skulle vakna. Rätt åt henne om hon vaknar fast hon skulle ha sovmorgon idag. Får inte jag sova så ska väl ingen annan få det heller.

I skolan börjar vi med svenska. Vi ska ha Gunilla. Hon ger alltid så mycket läxor. Vi ska börja med att läsa klart våra böcker SOM vi såklart inte har fått välja själva UTAN det har Gunilla gjort.

Jag kollar på klockan. Fem minuter kvar till lunch. Jag börjar hänga med i klockans ljud. Tick tack tick tack.... Jag provar om jag kan höra klockans ljud i mitt huvud fast jag trycker fingrarna för öronen. När det väl är lunch så äter jag jättemycket för att orka med matteprovet som är efter lunchen. Denna dagen kunde inte vara värre. Allt det sorgliga med bilen igår och så prov också.

Min mattelärare Åsa sjunger i korridoren när hon kommer gående, säkert för att hon var så glad för att vi skulle ha matte-prov. När vi kommer in i klassrummet, blir jag jättenervös. Jag tänkte om jag skulle berätta för läraren om vad som hade hänt igår men bestämmer mig för att inte göra det. Jag sätter mig på min plats. Händerna är alldeles kallsvetiga av nervosighet. Nu när man ska ha betyg och allt så gäller det att göra så gott man kan men nu är det ju någon annan som ställt till det för mig igår. Under provet var jag helt uttråkad Jag vände mig försiktigt om till min kompis. Man kan ju alltid kolla om hon kunde talet. Åsa sa åt mig direkt.
“ Elsa du får inte vända dig om under provet, gör nu så gott du kan. “
“ Mm “ sa jag med en låg röst och skämdes.

Åh varför ska jag alltid skämma bort mig. Jag går fram till läraren och ger henne provet. Hon sa tack och bad mig ta rast. Jag går ut och sätter mig på en bänk vid våra skåp. Jag väntar på att Mathilda ska bli klar. När hon kommer frågar jag direkt om det gick bra för henne.

“ Sådär, det kunde gått bättre. Hur gick det för dig? “
“ Inte alls bra, fick minnesförlust så jag kom knappt inte ihåg någonting. “
“ Va synd. Hoppas du inte får omprov då. “

Dem flesta från klassen är klara nu. Undra hur det gick för dem. Nästa lektion är språkval. Jag läser spanska så vi ska ha läxförhör idag. Idag är vår längsta dag i skolan, vi slutar halv fyra. När det är dags att gå in i klassrummet ger Lars mig ett papper i handen. O nej, jag som trodde att det skulle vara muntligt som vanligt! Denna dagen kan inte bli värre nu.

Skolan är slut, jag springer hem allt jag orkar. Vi ska skynda oss till stallet idag. Mamma har lovat att köra mig, eftersom hon har fått låna en bil på sitt jobb. När jag kom hem står det poliser utanför huset. Jag blir så rädd! Vad är det nu som har hänt! Mamma står i dörröppningen, hon berättar att hennes jobbil också har blivit stulen. Jag suckar ledsamt och springer upp på ovanvåningen för att byta om. Jag förstår inte vad som händer. Är det någon som vill just min familj illa?

Jag får cykla till stallet. Det är motvind och regnar. Blåsten kyler ner mitt ansikte. Bladen på marken virvlar runt hjulen på cykeln. Nu är hösten här på riktigt. Snart kommer snön också komma. Jag trampar snabbare för att orka upp för den stora backen. När jag kommit fram till stallet ringer mamma. Mamma berättar att polisen hade ringt och ville ha fler svar på en del grejer de undrade.

Jag sadlar Frodo eftersom att vi ska rida ut. Tankarna är på helt annat håll idag.

Där hemma håller mamma på med maten. Jag frågar hur det går med bilarna. Hon säger bara att poliserna har gjort en efterlysning på de bilarna, de använder registreringsnumren. På det viset kan kanske någon polis som är ute och kör få syn på just någon av våra bilar. Jag orkar inte prata mer om det med henne så jag går upp till mitt rum. Jag sätter på Spotify. Jag höjer musiken och bara njuter av att glömma allt elände en stund.

Jag sätter mig på sängen för att läsa i boken som vi läser i bokcirkelgruppen i skolan. Läser två meningar, känns som att jag somnar.

Vaknar 2.37 på natten, känner mig verkligen inte trött längre.

Jag ligger och slumrar och sover nästan men vaknar av ett ryck. Jag hör en ruta krossas. Vad i hela friden händer? Är rädd, känns obehagligt i magen. Jag drar upp gardinen och tittar försiktigt ut. Det är känns som att om jag tittar försiktigt och sakta så kanske det inte är på riktigt? Jag kanske bara hörde fel? Det är två personer med luvtröjor som står och sparkar sönder en bil.
Det var vår grannes bil.