Mitt tal

Mitt tal, juni 2014

Efter sex väldigt lärorika och bra år men med många upp och ner gångar var min tid över på Hubbe. Jag hade väldigt blandade känslor över att lämna min gamla låg och mellanstadieskola men det jag var helt säker på var att jag skulle få nya vänner och massor med nya fina minnen på Gunnesboskolan. Det var en stor kontrast att komma hit till Gunnesboskolan eftersom att man var störst, bäst och vackrast på Hubbe. Sedan när jag kom hit visade det sig att man var en liten skit jämfört med de större barnen som fanns på den nya skolan.

När jag var yngre var jag en riktig Amanda Motvall, jag ville alltid göra motsattsen av vad mamma, pappa eller en lärare sa åt mig att göra. På vintern ville jag ha shorts och linne på mig medan jag ville ha overall på sommaren. Sedan tjurade jag ihop om jag inte fick som jag ville och skulle därför inte lämna huset på morgonen. Nu i efterhand skrattar jag bara åt mitt gamla beteende medan jag var helt seriös för bara ett par år sedan. Men det finns fortfarande kvar mycket vilja och envishet hos mig även fast åren runnit iväg.

Min envishet har haft både positiva och negativa konsekvenser när det gäller skolan. Det jag ser spontant är att jag alltid gjort allt för att fullfölja mina skoluppgifter tack vare min envishet vilket jag ser som en väldigt positiv egenskap. Men självklart finns det en del konsekvenser som jag fått ta på grund av att jag är just den envisa gamla geten som person. Bland annat att man inte alltid kan vinna och vara bäst på allt och ingenting hela tiden. Utan att man ibland får sätta gränser för hur långt man ska kämpa.

Som jag sa innan har mina skolår varit en berg och dalbana men massor av uppförsbackar likaså nerförsbackar. Jag har bland annat alltid fått stå ut med att mina klasskompisar inte tyckt att ridning, vilket alltid varit huvudsporten för min del, inte varit en riktig sport, eftersom att man sitter på hästen och inte springer brevid. Tack vare det har jag nu fått mycket skinn på näsan och vågar nu stå upp för min sport. Men det var verkligen inte lika lätt när man var åtta år och de äldre barnen kom och högg på en för att man påstod att jag sportade fast att jag inte gjorde det enligt dem. Jag är nu i efterhand väldigt glad att jag höll ut och inte gav upp så lätt. Men visst gick jag på andra fritidsaktiviteter emellan men ridningen har alltid legat som en stabil grund genom alla år.

Som jag tidigare sa har min envishet påverkat min skolgång både positivt men även negativt. Jag ser spontant att jag utvecklats mycket som person tack vare det stora ansvaret man måste ta som hästägare. Även positivt att jag haft stallet att åka till efter skolan just för att inte sitta inne all sin lediga tid. Men nu när jag börjar prata om tider så kan det ta för mycket tid med allt som ska göras i stallet och därav mycket tidsbrist. Som självklart påverkat mina skoluppgifter negativt. Men en sak jag är säker på är att man lär sig planera när man är så pass upptagen som jag är och har varit.

Jag kommer väldigt väl ihåg när jag var liten och längtade efter att lämna Hubertusgården och börja om på nytt. Om ungefär två veckor står jag där igen, utanför den nya skolans stora dörrar och väntar på att få börja det nya äventyret. Självklart med pirr i magen och ett hårt bultande hjärta. Skillnaden från mitt tidigare skolbyte är att denna gången kommer jag stå utanför Kattes portar och vänta ett nytt treårigt äventyr. Hoppas att vi ses där!

Boken oönskad

Författare Gemma Malley

Utspelar sig år 2140 i England

Huvudpersonerna är oönskade Anna och den nya oönskade Peter

Anna är en Oönskad, snart 15årig tjej som hatar sina föräldrar. Hon hatar dem för att de skapade henne. Hon hatar dem för att de gjorde henne till en Oönskad. Anna bor på Grange Hall, som är ett barnhem för Oönskade. De Oönskade blir här upplärda till att kunna bli anställningsbara för att jobba för de Önskade. Alla barn som bor på Grange Hall har bara ett namn, just för att de är Oönskade. Barnen är dock i alla åldrar och har alla blivit lämnade av sina föräldrar. Anna är trotsig. Hon vill inte riktigt följa reglerna, även fast hon vet att hon borde. Oönskade hade ingen rätt att äga ägodelar och speciellt inte en dagbok som Anna har. ( De ska helst inte kunna läsa eller skriva överhuvudtaget. )

Anna har bott på Grange Hall sedan hon var två och ett halvt år gammal. Hon är nu en perfekt och har mycket stort ansvar. När hon var yngre fick hon göra praktik hos en kvinna, Mrs. Sharp. Henne tyckte Anna om väldigt mycket. Dels för att hon var trevlig mot Anna, för att hon inte slogs och för att hon hade så mycket att berätta om sina resor. Mrs. Sharp är nämligen en riktig resare. Anna fick sin dagbok av Mrs. Pincent. Anna ser fram emot att lämna Grange Hall och bli anställd. Kanske få chansen att även hon få resa.

Långt liv innebär att man äter en slags medicin så att man inte kan åldras. Det är positivt för staten då de inte behöver betala för någon sjukvård. Väljer man att äta medicinen för långt liv kan och får man inte skaffa barn. Väljer man att inte ha långt liv så kan man skaffa barn men det är ett val som måste tänkas över.

Miljön på skolan verkar som en obehaglig och även obekväm miljö att leva i. Jag tycker att det verkar som att Anna inte vet hur den riktiga världen fungerar. Att hon är inlåst i en bubbla ( på institutionen ) märker man väldigt tydligt. Dock är det inte särskilt konstigt då hon varit på Grange Hall sedan hon var liten. Två och ett halvt år, och nu femton år. 

Maten på skolan verkar vara väldigt billig och enkel. Anna har klart och tydligt lärt sig att tycka om den. Man märker tydligast på Peter som är ny och tycker att maten är bedrövlig. 

Annas hemlighet

Peter och Anna

Annas självsyn

11 februari England

Peter passar inte in på Grange Hall, han viskar på lektionerna och accepterar inte att han heter Oönskade Peter.

Annas stora hemlighet är hennes dagbok och även att hon har ett födelsemärke som liknar en fjäril. När hon kom till Grange Hall sa Mrs. Pincent att hennes födelsemärke liknade en mal och att den visade att hon var Oönskad. När Peter sa "du har en fjäril på magen" den natten vid hennes sängkant så blev Anna förnedrande, väldigt irriterad och även misstänksam. Hur kunde han veta att Anna hade en fjäril som födelsemärke på magen? 

Samma kväll då han satt på hennes sängkant sa han att han kände hennes föräldrar och att de ville att han skulle prata med Anna. Hon trodde inte på Peter. Hennes föräldrar sitter i fängelset. Sedan sa Peter att Mrs. Pincent var ond och att Anna behövde lämna institutionen. 

Grange hall byggdes 2070 och är som ett förvaringsställe för Oönskade. Personalens plan var att omvandla Oönskade till effektiva och bra arbetare vid ung ålder.

Anna har inte talat med sin far på fjorton år.

Mrs. Pincent har inte mycket känslor för de Oönskade. Hennes plan är att ge Peter mycket kärlek och göra så att han mer eller mindre trivs. Hennes plan lyder sedan att hon ska svika honom så att han aldrig kommer kunna lita på en människa igen. Jag tycker att det låter fruktansvärt tragiskt och taskigt, dock tror jag inte att hon kommer lyckas med Peter då han verkar vara smart. Mrs. Pincent ger sig inte lätt.

Människan och deras språk

Människan och deras språk

Många säger att språket en del av ens identitet och jag håller verkligen med om det. Det tycker jag visar var man kommer i från vilket jag själv tycker är ganska viktigt. Sen tycker jag personligen att det är charmigt att bevara den dialekt som man är uppvuxen med, det visar på att man är en självständig och självsäker person som kan stå upp för att man exempelvis pratar skånska eller varför inte norrländska? Ifall alla människor ändrar dialekt efter vilken sociolekt de umgås med kommer det sluta med att hela Sveriges folk pratar näst intill likadant. Själv tycker jag inte att det är rätt att människan tänker så pass mycket på vad andra tycker. Vad tråkigt det skulle vara om alla i Sverige pratade likadant!

Kroppspråket tycker jag också visar en del av ens egna identitet. Är man en blyg och tillbakadragen person kanske man inte använder sitt kroppspråk lika mycket som en framåt och pratglad människa. Men personligen tycker jag att desto mer man använder sitt kroppspråk desto intelligentare är man. Jag tror att en smart arbetsman på ett kontor använder sitt kroppspråk betydligt mycket mer än en städare eller en servetris på en restaurang gör. Jag kan uppfatta det som att ifall man använder sitt kroppspråk mycket kan det visa på att man har ett stort ordförråd. Man uttrycker sig på flera sätt. Men det kan bli problem också genom att använda sitt kroppspråk för mycket. Man kanske visar med sina ögon att man inte alls ser förtjust i idén men att med händerna säger man “jättebra idé”. Vilka missförstånd det kan bli ifall man använder sitt kroppspråk fel men inte tänker på det, eftersom man använder sitt kroppspråk utan att tänka på det.

Med mina föräldrar, lärare, kompisar och stallkompisar har jag helt olika språk eftersom jag har många olika sociolekter. Jag pratar inte om samma saker med mina stallkompisar som jag gör med kompisarna i skolan. Mina ridkompisar skulle inte förstå vad jag menar ifall jag säger "ska vi gå till vår bänk?” Precis samma sak är det med mina föräldrar och lärare.

Avslutningsvis vill jag skriva att jag tycker det är tråkigt när man förändras så himla mycket beroende på vilka man umgås med. Att man inte kan stå upp för att man har den dialekten man är uppvuxen med. Eller att man inte kan prata om samma saker med sina föräldrar och sina lärare. Man kan säga att språket avgör vem man är, utan ett personligt sätt är det inte mycket kvar.

Krönika Facebook

Krönika - varför Facebook?

Jag kommer ihåg när mina föräldrar lärde mig äta med både kniv och gaffel, räkna till hundra och när de lärde mig cykla utan stödhjul.

Från att träffa sina vänner ute i sandlådan till att öppna locket på datorn, göra tre klick för att sedan vara inne på en onlinesida. Det har hänt väldigt mycket på internet på väldigt kort tid, vilket är ett stort framsteg!

Jag loggar in på Facebook för fjärde gången idag. Bara i fem minuter, sen måste jag plugga. Så här låter det alltid innan jag loggar in, fast idag menar jag verkligen det! Nyhetsfältet är fullt av nytt saftigt skvaller.

Tanken på hur stor pressen för dagens ungdomar att registrera sig på Facebook är,
slår mig. Har man inte ett konto på Facebook syns man inte. Alla människor vill synas, vi är flockdjur och beroende av varandra. Därför struntar folk i åldersgränsen helt för att kunna skapa ett konto. Barn i tioårsåldern skriver i ett slumpmässigt födelseår för att få ett konto på Facebook, precis som kompisarna.

Frågan är var sandlådan har hamnat? Jag tror att den har omvandlats till en onlinesida precis som Facebook. I sandlådan fanns det alltid en person eller ett “gäng” som var rankat lite högre än de vanliga barnen och precis så är det på Facebook nu för tiden. De skulle alltid bestämma vilken lek man skulle leka eller vilken sandkaka som skulle byggas. Hade man en rosa Bobby Car, var det lite speciellt och de andra på gården ville gärna testa den. Samma sak händer nu fast inne på en onlinesida som Facebook, Twitter eller Instagram. Skillnaden är att folket kollar på mobilen eller kläderna och därefter väljer intryck på personen istället för att kolla på leksakerna eller deras fantasi.

Jag ser ofta att en användare på Facebook lägger ut en helt onödig status just för att få uppmärksamheten, vilket jag stör mig väldigt mycket på. På fredagar är ett bra exempel, då är det många som skriver “ÄNTLIGEN FREDAG!!” ett annat bra exempel är när vi precis har fått lov, då ser man många statusar som säger “Sommarlov, ååh så skönt!!”. Jag tror att man lägger ut “onödiga” inlägg för att vara lite social även på internet. Ibland tänker jag inte på att man är social på en onlinesida, men faktum är att vi är faktiskt det. Vi chattar med varanda, lägger ut onödiga inlägg och gillar varandras filmer och blider. Genom att lägga ut ett onödigt inlägg visar vi för kompisarna att vi lever. De som har fler likes på sina bilder och statusar är oftast både populärare men också socialare i verkligheten.

Samtidigt blir vi mindre sociala in real life när vi har en användare på en onlinesida. Jag tycker faktiskt att det är väldigt tråkigt, varför kan man inte vara ute och träffas i sandlådan som förr? Med den meningen bestämmer jag mig för att göra tre klick för att sedan stänga ner locket på datorn och umgås med min familj eller mina vänner öga mot öga.

Radioprogram- Glöm mig inte

Länk till min "kubenblogg"

http://sandraskub.blogspot.se/ 

Läxförhör - "Glöm mig inte"

Problemet i min bok är att ett litet spädbarn, Jade försvinner i från sin spjälsäng mitt i natten. Hon blir alltså kidnappad.  Hennes föräldrar sover i sovrummet bredvid men märker inte att deras lilla flicka blir kidnappad och kanske aldrig kommer bli återfunnen.

Sjuttonåriga Stella får en kalldusch när hennes mamma visar sig vara huvudmisstänkt. Journalisterna får reda på det och ställer sig utanför deras hus och ropar på att mamman Theresa ska komma ut och förklara för de. Stella och hennes mamma kontaktar polisen så de blir skickade till en skyddad adress inne i stan. En dag kommer en civilkläddpolis och vill att Theresa ska komma med henne till stationen för att gå på förhör. Polisen har hittat bevis för att det ska vara Theresa som har kidnappat Jade den där hemska natten. Dem har hittat ett armband i Jades leksakslåda som tillhör Theresa.

Jag tycker att boken är riktigt bra. Man kommer in i den fort och vill inte sluta läsa. Författaren har skrivit på ett sånt sätt att man lever sig in i deras situation och får känslor när man läser. Jag kan också leva mig in i Stellas situation när jag läser, vilket betyder att författaren har skrivit en välskriven bok!

Det finns två läsloggar som jag har skrivit som du också kan läsa Josefin.

Läslogg - glöm mig inte

" Stella får en kall dusch när hennes mamma visar sig vara huvudmisstänkt"...

Några dagar efter Jades försvinnande är det massvis med journalister och folk utanför deras hus. De är nyfikna om Theresas berättelse och de vill veta vad hon har att säga eftersom hon är huvudmisstänkt. Det blir för jobbigt så de kallar på polis och de hjälper Stella och mamman till Stellas pojkvän Robbie inne i staden.

Dagen efter flyttar de till en annan lägenhet som är lite hemligare. Det var polisen som fixade lägenheten åt dem. Dem sa att Stella och Theresa bara skulle bo där i några dagar eller någon vecka. Just för att de ska få lugn och ro utan alla journalister och nyfikna människor som står runt deras hus och skriker på dem. En civilklädd polis kommer och hälsar på dem en gång varje dag och det gillar inte Stellas mamma. Hon verkar inte må bra av att ha flyttat till en pytteliten lägenhet.

Stella städar mycket, också för att lindra tankarna. En dag när hon var nere i tvättstugan för att tvätta och var på väg upp till lägenheten mötte hon Robbie. Stella hade inga känslor för honom längre, hon störde sig helt enkelt på honom. Det hon gjorde var att gå in på ett kafé tillsammans med honom, bad om två te för att sedan sätta sig vid ett två-manna bord och göra slut. Väl inne i lägenheten igen så blev hon ledsen. Men det kunde inte hjälpas för hon ville inte mera. Han var världens snällaste men Stella ville ha det som innan, bästa vänner. Bara. 

Det senaste som har hänt är att civilpolisen vill att Theresa ska komma in till polisstationen med henne. De har hittat bevis för att det är hon som har kidnappat Jade, den där natten. Mammans armband har hittats i deras hus och det är sammanträffande för mamman letar efter sitt försvunna armband...

Läslogg - Glöm mig inte

Boken "glöm mig inte" handlar om sjuttonåriga Stella Parfitt är huvudpersonen, hennes mamma heter Teresa Parfitt och är i 35 års åldern. Just nu bor Stella och hennes mamma i Epping utanför London.

Boken börjar med att ett litet spädbarn med namnet Jade blir kidnappad ifrån sin spjälsäng mitt i natten. Hennes föräldrar sover i sovrummet bredvid men märker inte att deras lilla flicka blir bortrövad.

Dagen efter den tragiska händelsen knackar polisen på hemma hos Stella, de vill prata med hennes mamma. Poliserna säger att dem pratar med alla på gatan och att det inte är konstigt att de också vill prata med hennes mamma.

Stella blir misstänksam över sin mamma, hon kom hem väldigt sent just den natten som Jade blev kidnappad. Hon kom hem med blöta och leriga kläder, var full och luktade mycket sprit. Stella hittar också en anställningsintervju i Liverpool som hennes mamma tydligen ska på.  

Den fruktansvärda händelse som ägde rum för över tjugo år sen kommer upp till ytan.

Koldioxid på got och ont

1. Koldioxid.

2. Heterotrofa.

3. Ökningen beror bland annat på att koldioxiden bildas vid förbränning av s k fossila bränslen, t ex kol och olja.

4. Socker.

Deckare

Prolog

Flickan ser ut att vara i 15-årsåldern. Hon drar sina långa smala fingrar igenom sitt silkeslena, ljusbruna hår. Det händer mycket i hennes liv just nu.

Utredningarna är i gång, men det tar tid för poliserna...

De har inte alls mycket ledtrådar.

Jag vrider om nyckel i det gnissliga cykellåset, sätter mig på sadeln och börjar sakta att trampa. Efter ungefär 15 minuter är jag framme på stallplanen. Det är en skön höstdag, blå himmel och solen skiner lite lätt på himlen. Jag trodde att det skulle vara blåsigt och lite kyligt så jag valde vinterjackan. Nu känner jag att jag är lite svettig.

Jag går mot stallet för att göra i ordning min häst Frodo till mitt träningspass. Det är Hanna som jag ska träna för idag och som är min favorit av mina olika ridinstruktörer vilket gör att jag ser fram emot min lektion. Frodo har rullat sig i sin hage, jag ser det tydligt för han har blöt päls, full av sand och smuts. Jag ställer upp honom i stallgången för att rykta. Uppställd i gången och ryktsakerna var framplockade så börjar jag rykta. Efter att ha ryktat en lång stund börjar jag bli trött i armarna.

En timme senare sitter jag på hästryggen. Lektionen har börjat bra, Hanna tycker att Frodo ser fin ut i steget. Hon har rätt, han är fin idag, det känner jag. Vi övar på att rida på böjt spår i båda varven, jag tycker det är en tråkig övning för jag har redan den kunskapen i ryggraden. Hanna är snäll samtidigt som hon är väldigt sträng. Om man inte gör helt korrekt så säger hon till att hon inte är nöjd.

”NER med hälen Elsa, du slarvar alldeles för mycket idag”!

Idag har jag väldigt svårt att koncentrera mig på lektionen, eftersom jag är orolig för att inte klara matteprovet som jag ska ha i morgon. Men innan jag cyklade till stallet övade jag lite grann, jag kanske inte är helt körd?

När jag har tränat färdigt för Hanna så sitter jag av Frodo och går en liten runda med honom ute. Idag hoppas jag att han känner sig duktig då han gjorde sitt bästa.
Jag sätter in honom i boxen. När jag drar med borsten över hans spetsiga rygg så rinner svetten ner i sågspånet. Jag pussar honom på mulen, så glad jag är att han finns!  När jag stänger den tunga boxdörren ser han besviken ut, som att han vill att jag ska vara med honom hela natten.

Jag går sakta ut för att ringa till mamma, och hon ska hämta mig har vi bestämt. Jag pratar med mamma en stund, hon har precis handlat och står och packar ner varorna i affären, så hon kommer så fort hon kan säger hon. Sätter mig i vårt lilla klubbrum. Här inne är det varmt och skönt, stallets enda uppvärmda rum. Jag tvättar av mina leriga händer, tvålskummet blir svart av all stallort.

Det ringer i mobilen, det är mamma som hälsar att hon är här och på väg in i stallet. Jag går ut och möter henne. Vi ska bara hälsa lite på Frodo i stallet. Mamma är inte här så ofta så hon vill hälsa på honom nu i kväll. Efter det går vi mot bilen. När vi kommer till parkeringen så uppstår förvirring. Bilen är inte där?
“Jag kanske ställde den på andra sidan av ridhuset säger mamma väldigt tveksamt”.
“ Det hoppas jag verkligen mamma, svarar jag och känner oroskänslor i magen”.

När vi sakta går till andra sidan av ridhuset ser vi när vi rundar hörnet att bilen inte är där! Den första tanken som kom i mitt huvud är att någon måste skämta med oss! Ingen tar väl en bil på riktigt. Eller?

Efter en stund börjar jag förstå att bilen verkligen har blivit stulen. Mamma lämnar alltid bilnycklarna i när vi ska skynda oss men det är ju för att vi är en bra bit ut på landet. Jag försöker komma ihåg vem det var som lämnade stallet sist. Det var Emma med hennes mamma, undra om de har sett något. Det hela börjar kännas väldig obehagligt nu, tänk om någon verkligen åker runt i vår bil?! Mamma biter sig i läppen och ser frågande på mig. Vi bestämmer oss för att ringa polisen men mammas mobil och plånbok är kvar inne i bilen. Snabbt rafsar jag fram min mobil ur fickan. Mamma slår in 112, jag ser att hon darrar på handen. Hon pratar länge med poliserna men hon är så upprörd att hon knappt kommer ihåg registeringsnumret på bilen. Jag sätter mig på en bänk. Vilken röra tänker jag.

En kvart senare är poliserna på plats, en man och en kvinna, ganska lång tid efter det att vi hade ringt men Torns RF ligger ju ganska långt ute på landet. De som tog bilen kan vara på väg till färgan nu. De ska säkert försöka sälja bilen i Tyskland, eller ännu mer troligt, i Polen... Jag får gå på förhör tillsammans med poliserna och de ville veta exakt allt som hade hänt i stallet under dagen och vilka som hade varit där. Jag börjar rabbla upp alla föräldrar som hade ridit. När jag är klar berättade jag att det säkert var fler men att jag inte kom ihåg alla. Poliserna tackade men var ganska svala, som att de inte ville att det skulle synas på dem vad de tänkte. De gick fram till grusplanen där vi hade parkerat bilen. Kvinnan, lyste med en ficklampa ner i marken och gick runt lite för att titta på de olika hjulspåren. Skymningen och duggregnet gjorde att alla spår var svåra att se.

Typiskt, jag som hade sett fram emot pappas goda spagetti och köttfärssås idag. Men det kan jag nog få vänta på. Vi kan inte komma hem. Bilen är borta. Så vi får väl se när vi får middag idag och matteprovet går det nog också åt pipsvängen med.

När poliserna åkt sätter sig mamma på bänken. Hon är ledsen men säger att allt kommer säkert ordna sig, den är ju försäkrad. Men det känns som att hon säger det mer för att övertyga sig själv mer än mig.
Vi får ringa till morfar. Han får skjutsa oss hem.

Jag tycker alltid det luktar så äckligt i hans rökiga bil. Han hälsar glatt på mig och rufsar mig i håret.
“ Ojoj men lilla gumman då, vilken röra det kan bli”.
“ Mmm “ svarar jag med en ganska sur röst. Det märks att han inte är typen som grubblar ner sig för saker i onödan.

När vi kommer hem vill pappa veta exakt vad som har hänt. Han följer efter mig som en svans överallt. Mamma vågar han väl inte störa förstås eftersom hon håller på att ringa vårt försäkringsbolag. Min lillebror sitter i en hög barnstol vid matbordet. Han verkar inte nöjd, gnäller och vill upp. Men pappa bara struntar i honom just nu, han är bara intresserad av vad som hade hänt med bilen.
“ Men vad hände sen då”? Jag svarar inte.
“Vad gjorde ni då”?
Jag försöker svara på hans frågor men känner att jag börjar bli trött.
“Hur kände mamma sig? Var mamma ledsen? Vad sa du om det? “
“Pappa jag är inte på humör för att prata med dig nu, okej? Kan vi ta det i morgon eller nått?

Pappa suckar och mumlar bara för sig själv att det “kommer bli dyrt det här.”


Jag kliver in i mitt rum och ser att det är väldigt rörigt med kläder, papper, smink och disk i en enda röra. Jag bestämmer mig för att röja undan lite innan jag ska sova. Disken tar jag undan och viker in kläder i gaderoben. Klockan börjar nu bli mycket och  jag är trött så jag bestämmer mig för att sova.

När jag vaknar på morgonen ser jag att klockan är 7.13, och nu har jag en timme på mig innan vi börjar. Kommer direkt och tänka på bilen, jag undrar vem som har den nu. Tänk om den är helt förstörd, kanske har någon tänt eld på den så där som man gör i filmer när man vill förstöra alla bevis?

Jag tänder lampan och får syn på en smörgås som ligger på en liten bricka på skrivbordet. Det måste måste vara pappa som gjort frukost åt mig. Jag sätter på mig mina nya jeans, ett par Tiger of Sweden. Jag är väldigt nöjd med dem. Drar på mig mammas stickade tröja, den är bara för härlig speciellt tyget men jag tycker även om färgen, marinblå. Jag ställer mig vid spegeln och gör snabbt min vanliga, väldigt nätta sminkning. Håret får vara tovigt för jag hinner verkligen inte sätta upp det nu. Jag dunstar sedan ner i trappan med all kraft för att mamma också skulle vakna. Rätt åt henne om hon vaknar fast hon skulle ha sovmorgon idag. Får inte jag sova så ska väl ingen annan få det heller.

I skolan börjar vi med svenska. Vi ska ha Gunilla. Hon ger alltid så mycket läxor. Vi ska börja med att läsa klart våra böcker SOM vi såklart inte har fått välja själva UTAN det har Gunilla gjort.

Jag kollar på klockan. Fem minuter kvar till lunch. Jag börjar hänga med i klockans ljud. Tick tack tick tack.... Jag provar om jag kan höra klockans ljud i mitt huvud fast jag trycker fingrarna för öronen. När det väl är lunch så äter jag jättemycket för att orka med matteprovet som är efter lunchen. Denna dagen kunde inte vara värre. Allt det sorgliga med bilen igår och så prov också.

Min mattelärare Åsa sjunger i korridoren när hon kommer gående, säkert för att hon var så glad för att vi skulle ha matte-prov. När vi kommer in i klassrummet, blir jag jättenervös. Jag tänkte om jag skulle berätta för läraren om vad som hade hänt igår men bestämmer mig för att inte göra det. Jag sätter mig på min plats. Händerna är alldeles kallsvetiga av nervosighet. Nu när man ska ha betyg och allt så gäller det att göra så gott man kan men nu är det ju någon annan som ställt till det för mig igår. Under provet var jag helt uttråkad Jag vände mig försiktigt om till min kompis. Man kan ju alltid kolla om hon kunde talet. Åsa sa åt mig direkt.
“ Elsa du får inte vända dig om under provet, gör nu så gott du kan. “
“ Mm “ sa jag med en låg röst och skämdes.

Åh varför ska jag alltid skämma bort mig. Jag går fram till läraren och ger henne provet. Hon sa tack och bad mig ta rast. Jag går ut och sätter mig på en bänk vid våra skåp. Jag väntar på att Mathilda ska bli klar. När hon kommer frågar jag direkt om det gick bra för henne.

“ Sådär, det kunde gått bättre. Hur gick det för dig? “
“ Inte alls bra, fick minnesförlust så jag kom knappt inte ihåg någonting. “
“ Va synd. Hoppas du inte får omprov då. “

Dem flesta från klassen är klara nu. Undra hur det gick för dem. Nästa lektion är språkval. Jag läser spanska så vi ska ha läxförhör idag. Idag är vår längsta dag i skolan, vi slutar halv fyra. När det är dags att gå in i klassrummet ger Lars mig ett papper i handen. O nej, jag som trodde att det skulle vara muntligt som vanligt! Denna dagen kan inte bli värre nu.

Skolan är slut, jag springer hem allt jag orkar. Vi ska skynda oss till stallet idag. Mamma har lovat att köra mig, eftersom hon har fått låna en bil på sitt jobb. När jag kom hem står det poliser utanför huset. Jag blir så rädd! Vad är det nu som har hänt! Mamma står i dörröppningen, hon berättar att hennes jobbil också har blivit stulen. Jag suckar ledsamt och springer upp på ovanvåningen för att byta om. Jag förstår inte vad som händer. Är det någon som vill just min familj illa?

Jag får cykla till stallet. Det är motvind och regnar. Blåsten kyler ner mitt ansikte. Bladen på marken virvlar runt hjulen på cykeln. Nu är hösten här på riktigt. Snart kommer snön också komma. Jag trampar snabbare för att orka upp för den stora backen. När jag kommit fram till stallet ringer mamma. Mamma berättar att polisen hade ringt och ville ha fler svar på en del grejer de undrade.

Jag sadlar Frodo eftersom att vi ska rida ut. Tankarna är på helt annat håll idag.

Där hemma håller mamma på med maten. Jag frågar hur det går med bilarna. Hon säger bara att poliserna har gjort en efterlysning på de bilarna, de använder registreringsnumren. På det viset kan kanske någon polis som är ute och kör få syn på just någon av våra bilar. Jag orkar inte prata mer om det med henne så jag går upp till mitt rum. Jag sätter på Spotify. Jag höjer musiken och bara njuter av att glömma allt elände en stund.

Jag sätter mig på sängen för att läsa i boken som vi läser i bokcirkelgruppen i skolan. Läser två meningar, känns som att jag somnar.

Vaknar 2.37 på natten, känner mig verkligen inte trött längre.

Jag ligger och slumrar och sover nästan men vaknar av ett ryck. Jag hör en ruta krossas. Vad i hela friden händer? Är rädd, känns obehagligt i magen. Jag drar upp gardinen och tittar försiktigt ut. Det är känns som att om jag tittar försiktigt och sakta så kanske det inte är på riktigt? Jag kanske bara hörde fel? Det är två personer med luvtröjor som står och sparkar sönder en bil.
Det var vår grannes bil.

Mindmap

Klassiker

Jag läser "den allvarsamma leken" man har fått reda på att den handlar om Lydia som är 19 år. Hon förälskar sig i Arvid 22 år. De har träffats i smyg i syrenbersån, i Lydias trädgård. De pratar inte så mycket, de kollar mest på varandra och är allmänt förälskade. Lydia är oskuld, inte Arvid.

Arivd är osäker för om han verkligen vill binda sig i ett förhållande nu - för hela livet! Han vill leva lite mer först.

Lydia har en far och en bror. Hennes mor har gått bort, vad jag har förstått. Hon bor i Stockholm i ett stort och fint hus, de har hembiträde. Nedanför deras hus så så ser man havet och en lång underbar strand. Lydia badar gärna ensam på sommaren, hon har ingen att bada med... När hon badat färdigt solar hon ofta ryggen. Den som redan är så gyllenbrun. 

Svenska uppsatts

Sandra Strömbacka

Prolog

Jag Elsa Lovisa Lindgen har precis gått ut första ringen på gymnasiet. Under de tidigare somrarna har jag nästan alltid varit i vårt sommar hus i Verum. För många många år sedan så träffade jag en kille som hette Joel, och vi blev mycket bra vänner. Ja, även fast vi började bli tonåringar så tyckte vi att det var jättekul att vara med varandra och göra olika sorters bus hela tiden. Vi gjorde allt tillsammans. Cyklade runt i byn, badade i bäckar, arbetade i trädgården. Ja som du förstår var vi mycket goda vänner till slut. Men jag blev aldrig kär i honom. Vad jag förstod så var Joel Emil Nirvard intresserad av mig. Jag visste inte vad jag skulle göra för man brukar ju inte bli tillsammans med någon som man inte är intresserad av. Eller? Men tillslut kom frågan från honom och jag ville inte tappa kontakten med honom så jag svarade ja...


Jaha vad ska man göra? Här sitter man vid köksbordet och somnar snart. Det blev en sen kväll igår. Jag och Joel var ute och dansade ute på krogen och nu sitter man här själv. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Joel är på jobbet och jag ska ta hand om lägenheten som ser ut som ett helvete. Vi stack ju hem hit när vi kände oss färdiga på stan. Det ligger spritflaskor över allt och toalettdörren ligger på golvet. Vår kompis Håkan var lite för full igår så vipps så var toadörren nere från sina fästen och det enda som hördes var typ bom bang.

Telefonen ringer och det är Joel, han säger att han har äntligen bokat flygbiljetter till Mexiko. Jag blir så klart jätteglad för vi har pratat om att åka till Mexiko i flera år nu. Mina kompisar bor där för de pluggar. Sen bor Joels bror också där. Så både jag och Joel vill till Mexiko av olika anledningar.

Flyget går tio över fyra i morgon. Nu står våra väskor packade i hallen. Klockan är halv sju och vi ska snart gå och lägga oss om vi ska orka gå upp igen vid halv två.
” Jaha Elsa ska vi gå och lägga oss eller?”
” Vi gör så!”

 Nu sitter det två jättetrötta 21-åringar på flyget mot Mexiko. Flygresan ska ta tolv timmar men efter ungefär halva resan hör man piloten säga i högtalarna att det kommer ta 13,5 timmar för det är så mycket motvind.

Planet är tillslut framme och vi åker med en flygbuss till hotellet. På kvällen vill jag och Joel gå ut till en restaurang och ha en festmåltid. Och sen kanske vi går på stan.

När vi kommer till restaurangen så är nästan alla bord upptagna utom två stycken nere i ena hörnan. Jag och Joel sätter oss där och har väldigt trevligt. Under kvällens gång så kommer det in nya par vid två mannaborden bredvid oss. Men dem som stannar längst är ett speciellt par. Med en väldigt vacker man och kvinna men dem verkar inte gilla varandra så bra.

När jag tänker efter så gillar jag ju inte Joel så mycket heller. Undra om han fortfarande gillar mig lika mycket som förr?

” Ska vi går ut? Kanske ner på stan och kolla läget” frågar Joel, precis i mina kärlekstankar.

” Nej jag stannar här. Jag kommer till hotellet om en stund men jag vill inte gå ut idag igen.”

Joel förstår mig och det är jag glad över. När han har gått och stängt restaurangdörren med en smäll så börjar jag komma in i mina tankar igen.

Plötsligt så går den vackra tjejen ut ur restaurangen, hon håller gör munnen och jag tror att det är för att hon mådde illa. Jag vänder mig om och börjar prata med den stiliga mannen lite försiktigt. Vi har väldigt trevligt och vi verkar på nått sätt lika..

Teo Axel Johansson har en flickvän som han inte är kär i och jag har en pojkvän som jag inte heller är kär i. Tillslut när vi har pratat i flera timmar så byter vi mobilnummer och sen går vi åt var sitt håll. Både jag och Teo går till våra hotell. Det sista vi säger till varandra är ” vi ses älskling!”


Fortsättning följer!

Fornodiskmytologi ( Ymer)

Fornodiskmytologi ( Ymer):
Av Ymers blod bildades alla bäckar, älvar, sjöar och hav. Ymers kött och muskler knådade Oden, Vile och Ve till kullar och slätter. Med hjälp av hans skelett hackade de fram klippor, berg och slätter. Av benresterna,( jättens tår och tänder ) gjorde de klippiga kuster. Med håret så klippte de till träd och buskar.

Bibeln:

Dag 1. Gud skiljer ljuset från mörkret, och Gud kallar ljuset för "dag" och mörkret för "natt".
Dag 2. Gud delar upp vattnet på jorden i två delar, och ett valv som Gud kallar för "himmel".
Dag 3. Gud skapar det torra landet, och på det torra landet skapar Gud all växtlighet.
Dag 4. Gud skapar solen, månen och stjärnorna, till att utmärka tider, dagar och år.
Dag 5. Gud skapar alla vattenlevande djur och alla fåglar efter sina slag.
Dag 6. Gud skapar de marklevande djuren. Vilda djur, boskapsdjur och kräldjur efter sina slag. Till sist skapar Gud även människan till sin avbild.
Dag 7. Gud vilar från sitt skaparverk, och välsignar och helgar den sjunde dagen.

Jämförelserna är att med Fornodiskmytologi ( Ymer) så använder dem kroppsdelar för att skapa världen. Men Gud skapar människor och djur med lera. Han delar upp vattnet och himlen i goda och onda delar och han skapar med sina slag.

Mål Keynote

Här är min och EbuBekrs keynote

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=en0oV-Zs-5Q

Radio Program

Radiosamtal - Mindmap

Här är min mindmap, i den finns information om min och Olivers bok och om hur vi ska ha vårt radioprogram.

Mindmap

Mina skrivtips

Till nästa gång jag ska skriva en svensktext ska jag tänka på:


Min meningsbyggnad
Jag ska skriva längre texter
Jag ska också tänka på att göra bättre och snyggare sätta att göra styckindelningar.