Sidan 90-91
Kapitel trettioåtta
Minnie Cooper kör inte en Mini Cooper. Hennes bil är en vit polo, och svänger in på besöksparkeringen bakom en Mondeo och framför en Yaris. Det är fyra människor i Mondeon, och två i Yarisen. Samtidigt som hon kör in Polon i en parkeringsficka är hon glad att se flera männiksorna söla nära bilarna som förmodligen väntar på att receptionen ska öppna.
Det är inte riktigt en byggnad, utan det är en av dem flyttbara sakerna som ser ut som de på festivaler och står på en asfalts yta utanför fängelsets grindar. Det är ramper vid båda sidorna och leder upp till dörrar som är stängda. Ordet IN är stencilerat på rälsen nära rampen och OUT på rälsen av den andra. Två fängelsekontor lutar ena sidan av IN skylten, rökning. Varken/inga blickar mot parkeringen som fylls upp.
För att besöka någon i fängelset behöver du ett besökskort. Minnie Cooper har inget eftersom att hon inte vet någon som är i fängelset. Hon vet en eller två personer som borde vara i fängelset, men det har inte med saken att göra. Hon vet att hon inte kommer att få åka igenom grindarna, men det är okej, hon behöver inte det. Allt hon behöver är en av Gav Wards föräldrar visar sig. Eller båda. Hon vet hur de ser ut eftersom att hon hade gott om tid att studera de i rättegången. Minnie hoppas att de kommer idag då det är den sjätte gången på sju dagar hon har kommit hit. Det är ett topp säkert fängelse: förr eller senare kommer någon lägga märke till henne.
Fem minuter före att receptionen är redo att öppna börjar besökare köra till rampen och en kö bildas. Minnie tittar från förarsätet, men känner inte igen något ansikte. Hon har nästan gett upp hoppet och behöva tillbringa en sjunde dag i vaka när en gammal röd Polo ställer sig i närheten. Förardörren öppnas och ut kommer Anna Ward, som bär pälsen hon bar till rättegången. Hon ser äldre ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar